IPv4 och IPv6: Vad är de och vad är skillnaden?

Internet Protocol är det viktigaste kommunikationsprotokollet i Internet Protocol Suite, som används för att dirigera och adressera paket för nätverksenheter som datorer, bärbara datorer i ett enda nätverk eller i ett antal sammankopplade nätverk. Det finns för närvarande två versioner av Internet Protocol: IPv4 och IPv6 . Vad betyder IPv4 och IPv6? Hur skiljer jag mellan IPv6 och IPv4? Vidare kommer vi att berätta i detalj om de viktigaste skillnaderna.

IPv4 - vad är det?

Detta är den fjärde versionen av IP, som fastställer reglerna för hur datornätverk fungerar enligt principen om paketutbyte. Utmärkande för denna version är att den använder ett 32-bitars adressschema, vilket gör att du kan lagra 2^32 adresser (4,19 miljarder adresser). När en enhet (dator, switch eller annan utrustning) ansluter till Internet och går ut i det globala nätverket tilldelas den en unik IP-adress. Det kan till exempel vara 192.149.252.76 eller en annan uppsättning siffror.

Låt oss notera huvudfunktionerna i denna version av protokollet:

1. Protokoll utan att upprätta en anslutning.

2. Tillåter skapandet av ett enkelt virtuellt kommunikationslager på en mängd olika enheter

3. kräver inte en stor mängd minne.

4. Stöds av miljontals enheter.

5. Erbjuder videobibliotek och konferenser.

Kort efter att IPv4 lanserades avslöjades dock dess största nackdelar - först och främst bristen på skalbarhet. Viktigt är också det faktum att protokollet kräver tillägg som ICMP och ARP för att fungera korrekt. Eftersom kraven på Internet med tiden blev allt fler fanns det ett behov av ett nytt och mer avancerat kommunikationsprotokoll. Därför inriktades arbetet på att utveckla IPv6. En ny version togs fram som uppfyller de skärpta kraven bättre än den tidigare versionen.

IPv6 - vad är det?

IPv6 togs i bruk 1999. En av anledningarna till införandet var den extremt höga efterfrågan på IP-adresser. Det vill säga, vid den här tiden blev IP-adresser på IPv4 banal otillräckliga för att uppfylla de grundläggande kraven. Här är det värt att notera att IP-nivån i TCP/IP-protokollstacken anses vara den viktigaste delen av hela arkitekturen i det globala nätverket.

Så tillsammans med IPv6 blev ett ännu större lager av adresser tillgängligt, vilket täcker den nuvarande efterfrågan. IPv6 är en 128-bitars IP-adress som stöder 2^128 Internetadresser. Genom att använda IPv6 löses problemet med begränsade resurser för nätverksadresser, och dessutom undanröjs hinder för många åtkomstenheter. En IPv6-adress kan skrivas som 3ffe: 1900: fe21: 4545: 0000: 0000: 0000: 0000: 0000: 0000: 0000: 0000: 0000.

De viktigaste funktionerna i den nya versionen av protokollet är:

1. Hierarkisk adresserings- och routningsinfrastruktur.
2. Stateful och non-stateful konfiguration.
3. Stöd för tjänstekvalitet (QoS).
4. Ett idealiskt protokoll för att kommunicera med närliggande noder.

Vi kan säga att IPv4 och IPv6 är helt identiska i sitt syfte, eftersom båda protokollen tillhandahåller identifiering av datorer och annan utrustning som är ansluten till WAN. Men de fungerar på olika sätt. Vilka är skillnaderna mellan IPv4 och IPv6?

Vilka är skillnaderna mellan IPv4 och IPv6?

Baserat på funktionerna i de två versionerna av protokollet och ovanstående i allmänhet kan vi notera de viktigaste skillnaderna mellan dem. De är som följer:

De 128 bitarna i en IPv6-adress representeras som åtta 16-bitars hexadecimala block med kolon mellan dessa block. Till exempel 2dfc:0:0:0:0:0217:cbff:fe8c:0. När IPv4 skrivs som fyra decimala tal (0 till 255) åtskilda av punkter. Subnätmasker anges med bråkdelar - 192.168.0.0.0.0/16.

IPv4 använder sändningsadresser för att sända relevanta paket, IPv6 multicast-grupper.

IPv4 använder 0.0.0.0.0 som en odefinierad adress och 127.0.0.1 för att skapa en loopback-adress. IPv6 använder :: och ::1 för detta ändamål.

IPv4 använder globalt unika publika adresser för trafik och "privata" adresser, IPv6 globalt unika unicast-adresser och lokala adresser (FD00::/8).

I slutändan är IPv6 helt enkelt bättre än den tidigare versionen. På vilket sätt? För det första ger protokollet effektivare routing utan paketfragmentering. Dessutom innehåller den här versionen QoS-teknik som kan identifiera fördröjningskänsliga paket.

Förbättrad rubrikstruktur minskar förlust av bearbetningstid och autokonfiguration av adresser finns för att förenkla nätverksadministrationen.

Vilket protokoll är snabbare och säkrare?

Vi kan inte säga att IPv6 är säkrare än IPv4. I det avseendet är de likadana. Men i och med lanseringen av IPv6 är det nu möjligt att kryptera internettrafik med IPSec-krypteringsstandarden. Den är mindre vanlig än SSL, men förhindrar ändå att innehållet i trafiken läses när den fångas upp. Kryptering kan endast tillhandahållas med specialutrustning, vilket kostar mycket pengar. För att vara rättvis kan IPSec också implementeras på IPv4.

En annan populär fråga är vilken version som är snabbare. Här betonar vi att du inte kommer att känna någon allvarlig skillnad i hastigheten på Internet med IPv6 och IPv4. IPv6 har ett enkelt format, men under övergången kommer vissa metoder som IPv6-tunnlar att skapa ytterligare fördröjning vid konvertering av förfrågningar till IPv4. Så du kommer inte att uppleva en hastighetsökning med IPv6, och du kommer inte heller att uppleva en minskning av Internethastigheterna om du använder IPv4.

Varför byter inte alla till IPv6?

Huvudfrågan är ekonomisk. Att byta till IPv6 kräver ett fullständigt utbyte av all nätverksutrustning (switchar etc.) som är konstruerad för att fungera med IPv4. Därför är det inte alla som anser att det är rationellt att ändra någonting. Dessutom gör dynamiska IP-adresser att övergången till det nya protokollet går långsammare. Detta är en av åtgärderna för att bekämpa bristen på adresser. Efter att ha anslutit och kopplat bort sig från Internet frigör en användare med en dynamisk IP-adress den och gör den tillgänglig för andra användare. Men det betyder inte att IPv6 inte används idag. Enligt vissa leverantörer i USA har ungefär hälften av abonnenterna gått över till att använda denna version av protokollet. Idag används den aktivt parallellt med den tidigare versionen.